Den idag alltför bortglömde Stockholmsskildraren Gustaf Adolf Lysholm (1909–1989) var en dagdrömmande, nostalgisk romantiker med osedvanlig förmåga att levandegöra det förflutna. Som poet såg han sig befryndad med Almqvist och Stagnelius, som självbiografisk prosaist är han olik alla andra. Han förblev den ensamme flanören som skydde kulturvimmel och samtidsdebatt. Som homosexuell kände han ett utanförskap och som eskapist och idylliker mötte han ringa förståelse. Ofta pendlade han mellan högmod och självömkan. Han försörjde sig livet igenom som artig uppassare och servitör på Svenska Amerika Linien och främst på en rad Stockholmsrestauranger. Utifrån en nära vänskap porträtterar Per Wästberg, gripande, inträngande och underhållande, ett förbisett diktaröde. Tillsammans delar de kärleken till litteraturen och till sitt Stockholm. I denna biografi som liknar få andra framträder här ett författarskap i djärvaste otakt med tiden samtidigt som vi får en glimrande skildring av en stad i förändring, med dess historia som en levande beståndsdel.