Sune Nordgrens stig vindlar sig fram, ofta mot konstens utmarker, där han möter såväl galna som geniala konstnärer. I Tankar om konst tittar han lite tillbaka, men mest framåt. Visst har han gått vilse ibland, men hans kärlek och entusiasm för det han sysslat med hela sitt liv går inte ta miste på.
Detta är ingen vägvisare till den eviga Konsten. För att hitta till vår egen tids konst duger inga snabbguider, här gäller det att finna sin egen väg. Fast många gått där förut, måste man trampa upp sin egen stig. Annars är konst kanske lite som cricket - betydligt mer spännande om man känner till de krångliga spelreglerna. En avgörande skillnad är dock att samtidskonsten inte har samma regler för alla överallt. De finns givetvis - men det är regler som man vill utmana - därför att utmaningen och upproret tillhör konstens livsvillkor. Sune Nordgren är mycket av en stigfinnare och hans stig är ovanligt krokig för att vara upptrampad av en konstpersonlighet med så stark profil. Han brukar säga att hans karriär varit "mera horisontell än vertikal" och han hoppar gärna över staket för att kunna röra sig fritt på ständigt nya fält. Just nu i nordöstra England för att från grunden bygga en helt ny plats för samtidskonsten, en konstfabrik, som är lika mycket kreativ som reflekterande.