I Som stilla vatten fortsätter Jennifer Lauck den gripande skildringen av sin uppväxt och hur hon mot alla odds klarat sig här i livet. Berättelsens huvudperson Jenny är obarmhärtigt skarpsynt, hon skonar inte sina plågoandar men heller på intet sätt sig själv.

Med ett hårt grepp om sin rosa väska fylld av hemliga skatter - de sista spåren efter en förlorad barndom - stiger tolvåriga Jenny av en buss i Reno, rakt ut i en oviss framtid. Skild från sin bror Bryan och skyfflad runt mellan olika släktingar, har hon uthärdat på det enda sätt hon känner till: genom att följa sin överlevnadsinstinkt. Mot alla odds har hon klarat sig fram till en yrkesutbildning och ett oberoende.

Nu är Jenny vuxen. Hon är gift och har en liten son. Hon har visserligen överlevt, men att bara överleva är inget riktigt liv. Och i sökandet efter svaren inser hon att det inte går att förtränga det förflutna. Hon tvingas konfrontera sina minnen, lögnerna och den ofattbara ensamhet som hållit henne i ett järngrepp.

Jenny börjar forska i vad som hänt hennes bror. I sorgen över det tragiska öde Bryan gått till mötes försöker hon komma honom så nära som möjligt för att förstå. Hur kommer det sig att hon själv har klarat sig? Och varför gick det som det gjorde för Bryan? Hennes resa i hans fotspår, och samtidigt i sitt eget inre för att nå en sorts försoning, är oerhört gripande.