På ett ömsint sätt skildras en ung människa under utveckling. Kärleksfullt och med absolut respekt zoomar författaren in sin huvudperson och låter läsaren avläsa världen genom ett barns ögon.

Huvudpersonen i Pojken med tigerhjärtat är en namnlös pojke. I novelliknande avsnitt – avrundade berättelser som utspelar sig när pojken är mellan fyra och elva år gammal – skildras hans liv tillsammans med mamma, styvpappa, styvmormor och halvsyskon i ett villaområde i utkanten av Jönköping. Det är en betraktande pojke, snärjd i en vuxenvärld som han inte förstår. På barns vis avläser han sin omgivning genom de handlingar han ser snarare än genom vad som sägs.
Redan i de tidiga avsnitten anar läsaren att familjen är på väg att falla sönder. Ju äldre pojken blir, desto mer övertygad blir han om den saken, fast han inte kan sätta ord på sin känsla. Med en skärva av is i hjärtat iakttar han det som sker runt omkring honom, utan att äga förmågan att fjärma sig med den vuxnes distanserade språk. Allting är vad det synes vara i pojkens värld, och ändå inte – det är i glappet mellan det han anar och det han tror sig veta som denna episodiska kortromans spänning ligger.

Erik Löfvendahl har fått beröm för sina psykologiska porträtt, och här låter han barnet och dess blick helt hamna i fokus. Det har blivit en djupt gripande skildring, där de olika episoderna bildar skärvor som fogas samman till en övertygande bild av en ung människa.