”Krokiga händer ska gripa tag om badkarskanten, och häva sig upp. Därför kan de aldrig ha duschdraperi. Det händer när han är hemma hos folk att han måste kontrollera. Dra åt sidan, kika in, så att inget gömmer sig där bakom. Men allt är som vanligt. Det stora badrumsskåpet i hörnet, handdukarna på sina krokar, vågen där under. Det finns inget att se. Ändå är det så tydligt, sedan spegelskåpet kom upp på väggen över handfatet är badrummet förändrat. Inte bara på ytan. Något har hänt, med hela stämningen i rummet. Han känner det så fort han kommer in.” Ett badrum med speglar där hon kan se sin svinrygg från alla håll. Ett foster, efterlängtat av några. En äkta man som är ständigt närvarande. Skräck kan uppstå i det mest vardagliga i en tillvaro där ondskan alltid ligger på lur. Men handlar det om ren ondska, eller föds den ur hjärnspöken som vi inte kan hejda? Novellerna i Aldrig ensam utforskar platser där rädslan är ofrånkomligt kopplad till vilka vi är och var vi kommer ifrån. Med träffsäkerhet och finess skriver Lina Arvidsson fram skräcken i situationer som på ytan tycks harmlösa. En sak kan vi vara säkra på: inget är vad det ser ut att vara.