Ni går ut i vinterkvällen, ni ser mot stjärnorna och ni undrar kanske: ”Finns Gud där borta, eller var?” Ni ser således en stjärna. Ni skådar då in i forntiden. Ni ser ljuset från denna stjärna som har lämnat den kanske för femhundra tusen år sedan och som först nu når fram till er. Det ljus den lämnar, kanske når till denna planet om en timma eller kanske om fem eror! Varje sådan stjärna är ett levande väsen, som även har sin strålning. Ett människobarn föds här i förhållande till de jordmagnetiska strömningarna, dess frekvens. Ni har månens påverkan och samtliga stjärnor och stjärnkonstellationers inverkan på er. I era dagliga gärningar är ni ständigt påverkade av en kakofoni av röster, av vågrörelser från ert kosmos. Det brusar ständigt omkring er och er hydda blir ständigt utsatt för ett bombardemang av dessa krafter, av dessa strålningar. Solen, månen, denna planet och likaledes detta planetsystem vandrar i kosmos, upplever ständigt nya fält i tidsflödet och ständigt annorlunda frekvensströmmar. Kära barn! Låt mig säga att detta är er hela upplevelsesfär, men ni ser blott en liten del av den totala upplevelsesfären. Vi har ett skapande kosmos. Er planet ingår blott såsom en liten del i en större organism. Er planetkedja och er sol ingår i ett större kosmos, såsom en liten del av en större organism med samma fungerande princip: kärleksprincipen, som är grunden till alltings skapande och vardande! Kärleksprincipen är förhärskande i universum.