Hur kunde de dömas?När rättssäkerheten sätts på spel och anklagade döms på svaga grunder får det ödesdigra konsekvenser. Här skildras tio mäns möte med rättsväsendet.Försök tänka dig tanken att du en dag blir anklagad för ett allvarligt brott som du inte har begått. Du misstänks ha våldfört dig på ett barn eller en ung flicka och det spelar ingen roll vad du säger eller försöker bevisa - du blir ändå inte trodd. Du blir anhållen och häktad. Kanske får du också restriktioner och kan inte meddela dig med omvärlden. I rättssalen märker du att alla tror på det målsäganden säger men dig är det ingen som tror på, så du blir fälld och dömd till fängelsestraff och får betala dryga skadestånd.Denna verklighet drabbar ett antal män varje år. Män som tvingas avtjäna sina straff utan att någonsin få upprättelse eller möjlighet till omprövning av sin dom. Rättsväsendet bygger på dess förmåga att söka och finna sanningen, men hur är det med den saken? Är alla mödrar goda och talar barn alltid sanning? Är alla åklagare objektiva och alla försvarsadvokater djupt engagerade i sina klienter? Gräver man tillräckligt djupt för att domen ska vara ställd utom allt tvivel?"Hängda i tysthet blir däremot de flesta män som döms oskyldigt för sexualbrott. Och de är många. Justitiekanslersämbetet redovisade i en utredning från 2006 (”Felaktigt dömda”) ett dussin sådana domar. Och då gällde det enbart män som mot mycket höga odds lyckats få resning i målet och frikännande. De flesta oskyldigt dömda får inte det. Om inte mindre än tio sådana fall berättar den för mig okända frilansjournalisten Thérèse Juel i en, jämfört med Billy Butts bok, både tunn och tung volym (”Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige”). Jag läste den av en tillfällighet. Men den är i sin obönhörliga koncentration den mest uppskakande text jag läst om det svenska rättssamhället. Och jag har läst mycket i ämnet." Jan Guillou, Aftonbladet