Det norska nationaldagsfirandet är känt för sin kraft, glädje och folkliga uppslutning. I grannlandet Sverige brukar det framhållas som en avundsvärd förebild, och som belägg för att nationalism inte alltid är hotande och farlig. Men vad innehåller firandet egentligen? Vad är det man hyllar med kransar och tal? Med utgångspunkt i teorier om rituell form och rituell effektivitet tas olika inslag i de offentliga evenemangen upp till kritisk granskning.

Författaren är docent i etnologi och verksam vid Stockholms universitet.