Vi lever i en kultur som har två diametralt skilda uppfattningar om djur. Enligt den ena är djuren i alla viktiga avseenden som vi: de känner och tänker som vi och har språk som vi borde kunna förstå om vi bara hade nyckeln till dem. Enligt den andra uppfattningen är djuren själlösa maskiner, instinktstyrda, känslobefriade köttklumpar, utan något gemensamt med skapelsens krona. Knappast någon annan kultur torde väl ha haft ett så kluvet, nästan schizofrent, förhållningssätt till djur. Man kan tala om olika djurarters signalsystem, men egentligen inte om djurens språk . Ett abstrakt symbolsystem liknande vårt språk har vi, trots ivrigt letande, inte påträffat hos någon annan art. Men om vi med djurens språk istället menar deras kommunikation, då möter oss en värld av fantastiska färger och former, av intrikata sånger och ekolodsystem, av dofter och till och med av elektriska fält. På sitt vis är den världen minst lika fascinerande som den som det mänskliga språket har skapat. Denna roliga och pedagogiska bok lär oss att betrakta djuren utifrån deras egna förutsättningar i stället för att applicera mänskliga egenskaper på dem.