Sigge hade den stora fördelen att berikas av en fattig barndom. Hans små nävar, liksom de många syskonens, behövdes tidigt för att hjälpa till med allehanda sysslor och bidra till försörjningen. Leksaker tillverkade han själv. Det minskade behovet av hårda paket.


Trots läshuvud vägrade han till en början i livet att börja i realskolan. En liten flicka fick honom dock att vilja smaka frukterna på kunskapens träd. Och livet var kantat av spännande milstolpar - massor av olika sysselsättningar - skomakare - journalist - reseledare - diskare - studerande - Sveriges förste EG-praktikant - doktor - docent - utländsk lektor - biståndsexpert. Att han som sjuåring hade stått i skamvrån för en snuskig teckning på skolväggen hindrade honom inte i livet.


När han som privatist på Hermods erövrade den vita mössan fylldes han bara av tomhet och utanförskap. Han längtade valkiga handen, som var hans fars, som var hans mors. Ståndscirkulerad! Vilket idiotiskt begrepp! En cirkel är rund. När man cirkulerar kommer man någon gång till utgångspunkten. Skulle han bli skomakare igen i nästa liv? Om det i stället var klasserna som cirkulerade, var fanns skomakarna från Riddarhuset?