Stanleys familj har i alla tider haft otur. Så det är inte konstigt att Stanley blir oskyldigt dömd, det följer bara samma gamla vanliga oturs-princip. Men trots sin dåliga tur så har familjen alltid hoppet kvar, de ser alltid något positivt med allt. Domaren erbjuder Stanley att välja mellan fängelse eller att komma till Camp Green Lake. Eftersom hans föräldrar aldrig hade råd att skicka honom på läger som liten valde han Camp Green Lake. Men det finns ingen sjö den har varit uttorkad i över hundra år och det är knappt något lägerliv heller. Det enda killarna på lägret måste göra är att gräva var sitt hål i den torra, hårda marken, ett hål som är 1,5 meter djupt och 1,5 meter brett. Övervakaren på lägret är av den åsikten att om pojkarna gör ett meningslöst kroppsarbete så kommer det att göra dem till ansvarsfulla människor. Men det är en lögn. De gräver egentligen efter något annat en sanning, som är dold för alla utom för en, som tror sig veta vad de letar efter. Denna historia har en förmåga att flera gånger ta en helt ny vändning som man som läsare inte kan förutse. Louis Sachar berättar i denna bok en historia som är fyndig och fängslande, seriös och rolig. Det är en mörk humoristisk berättelse om brott och straff och försoning. Samtidigt som mycket är humoristiskt och absurt så finns det hela tiden en djupare förståelse för vänskap och för samhällets mest utsatta pojkar. Ett hål om dagen fick Peter Panprisets Silverstjärna år 2000.