Det är ingen slump att Oates namn ofta nämns i Nobelpristider. Hon är en lysande stilist som vet vilken nivå hon ska lägga sig på för att nå fram till sin målgrupp. Hennes handlag med den psykologiska romanens känsligaste verktyg är superb, sättningen extraordinärt delikat.   Jenna och hennes mamma frontalkrockar med en lastbil. Mamman dör och Jenna klarar sig med nöd och näppe. Hon vaknar upp på intensivvårdsavdelningen efter att ha varit borta ett tag. Här börjar hennes väg tillbaka till livet efter kraschen. Det blir förstås en kamp för att få den egna kroppen att fungera, men också med skuldkänslorna över att kraschen kanske var hennes fel. Var det hennes fel att hennes mamma dog?

Översättningen är gjord av Helena Ridelberg som översatt de tidigare böckerna av Joyce Carol Oates, utgivna av Bonnier Carlsen. Hon är en skicklig och stilkänslig översättare som har den fingertoppskänsla som krävs för att göra Oates rättvisa.