Sagan om klanen Otori, del två. De två huvudpersonerna från "Över näktergalens golv", Takeo och Kaede, är ännu bara tonåringar, men de har varit med om händelser som förändrat deras liv totalt. Deras kärlek till varandra är obetvinglig. Ändå väljer Takeo att hålla sitt löfte till Släktet, sin fars familj, och lämna Kaede för att gå i lära hos dem. Men Takeo är präglad av sin uppväxt bland de fredsälskande människorna som kallar sig de gömda. Det blir en inre kamp mellan blodtörstig makthunger och medmänsklighet som ställerTakeo inför ett svårt val. Kaede är inte längre gisslan. Fri för första gången sedan sju års ålder skyndar hon sig hem för att träffa sin familj. Där finner hon att hennes mor, som varit dålig länge, dött. Hennes far balanserar på gränsen till vansinne och hemmet är i förfall. Alla menar att hon måste gifta sig för att freda Shirakawas gränser, men Kaede vill inte gifta sig med någon annan än Takeo - vars barn hon dessutom bär. Hon bestämmer sig därför, i strid med alla traditioner, för att leda klanen själv. "På kudde av gräs" driver läsaren att sträckläsa. Tempot är njutningsbart uppdrivet, men lämnar ändå andningspauser som känns som tepauser mellan harakirihuggen. Balans, elegans, åtrå, maktbegär och grymma intriger utgör trådarna i det spindelnät läsaren kommer att fastna i till långt fram mot gryningen.