James Ellroys mamma, Jean Hilliker, har alltid haft en oerhörd betydelse för hans liv. Hon mördades 1958, när Ellroy bara var tio år, men brottet blev aldrig uppklarat. Vid tiden för mordet var James och hans mamma ovänner och han önskade livet ur henne. Sedan dess har han tvingats hantera sina skuldkänslor efter hennes död, och det i sin tur har påverkat alla hans förhållanden med kvinnor. I denna uppriktiga biografi utforskar Ellroy dessa förhållanden, några av dem grundligt, andra bara i förbifarten. Han har alltid varit förälskad i kvinnor och ibland även älskad av dem. Han berättar också ohämmat om sin splittrade barndom, struliga tonårstid, nervösa sammanbrott och skrivande. Det här är ett extraordinärt självporträtt, skrivet på Ellroys unika sätt. "Det är rappt, koncist och flummigt på samma gång. Samtidigt finns det något avväpnande i detta skrivarsjälvförtroende och litterära storhetsvansinne, något frigörande och härligt." - Skånska Dagbladet "Som helhet är det en mångfacetterad och fascinerande personlighet man möter i boken. Ellroys förmåga att vara så brutalt uppriktig och självutlämnande är imponerande." - Upsala Nya Tidning "Ellroy gläntar inte bara på dörren till sitt allra innersta. Han slår upp den på vid gavel och kastar in läsaren med huvudet före. Han vrider upp voymen på max och öppnar alla kranar. Att genomgå ett sådant här stålbad i själens innersta utan att blinka är hårdkokt på riktigt" - Borås Tidning