Satiren i Sverige ökar, framför allt i etermedierna, och allt fler anmälningar för övertramp görs. Men vad är då satir? Måste den vara rolig? Räcker det med vanlig, "hederlig" smutskastning, eller måste där finnas något korn av sanning, någon tråd in i verkligheten för att klassas som satir? Är satiren fortfarande viktig för det fria ordet, eller har den i första hand blivit en behållare för förtal och rasism? Statsminister Torbjörn Fälldin stämde en tidning för ett satiristiskt påhopp - och förlorade. Statsminister Ingvar Carlsson stämde en annan tidning för ett satiriskt påhopp - och vann. På vilka grunder görs den juridiska bedömningen? Detta är några frågor som journalisten Ricki Neuman diskuterar i Finns det inga gränser? Han utgår ifrån ett tiotal uppmärksammade fall och åtal, från Hillersberg och Hustler till Spermaharen och Brand. Därutöver bidrar Hans-Gunnar Axberger, professor i medierätt vid Stockholms universitet, med ett slutkapitel som sätter in satiren i ett aktuellt rättsligt sammanhang. Boken ges ut i samarbete med Institutet för Mediestudier.