Sommarhus, campingplatser och småbåtshamnar alla fylls de av liv och aktiviteter under den korta nordiska sommarsäsongen, trots det opålitliga vädret. Varför väljer miljontals nordbor och tyskar att återkomma till samma platser i Norden, år efter år, för att uppleva sommaren? Sommardrömmens paradox består av längtan till välkända miljöer i kombination med förändrade anspråk och ideal. Under 1950-talet kretsade sommarlivet mycket kring nybyggda små stugor, husvagnar och båtar. Idag rör det sig i större utsträckning om återbruk, andra estetiska stilar och högre standard. I "Sommarliv. Minnen, drömmar och materialitet" uppmärksammas människors sommarminnen och drömmar som avspeglar sommarlivets praktiker och materialitet. Genom att analysera vad som är särskilt betydelsefullt i sommarlivet synliggörs även hur dessa praktiker förvaltar ett kulturarv. I detta sammanhang är inte kulturarvet fastlåst i en stereotyp form, utan blir till och omskapas via flera generationers aktiviteter, minnen och berättelser. Antologin utgår från ett samverkansprojekt mellan universitet, arkiv och museer. Författarna har med etnologiska, konstvetenskapliga och kulturgeografiska perspektiv analyserat sommarlivet med referenser till torp och sommarvillor, segel- och motorbåtar, husvagnar och butiker. De har observerat, intervjuat, samlat in berättelser via frågelistor, läst bloggar och granskat mediala källor, vilket i sin tur också visar på sommarlivets variationsbredd i Norden.