Åke Dauns tvärvetenskapliga bok "Arv och miljö" utgår från den vetenskapliga grundsatsen att människan är en naturvarelse. Allt som människan skapat, samhället och kulturen, har tillkommit på naturlig grund. Kultur är därför en naturprodukt. Lika sant är dock att människan är en kulturvarelse. Hennes stora hjärna har tillåtit våra förfäder att utveckla vitt skilda kulturmiljöer, livsformer och tänkesätt. Ändå har naturvetenskaplig forskning om det gemensamma det biologiska arvet intill nyligen bedrivits med få kontakter med forskningen om det åtskiljande miljön. Båda sidor har varit ganska ointresserade av varandra. Senare års framsteg i studiet av hjärnan har stimulerat fler kulturvetare och samhällsforskare att närma sig den nya biologin. Idag finns ett markant ökat intresse för kunskapsutbyte, för tvärvetenskapliga kontakter och en förhoppning om ett mer sammanhållet studium av människan. Ett uttryck för denna omsvängning är att forskarrön om den gåtfulla hjärnan numera är nyhetsstoff även i dagspressen. Bilden av människan är på väg att definitivt förändras. Åke Daun är professor emeritus i etnologi vid Stockholms universitet. Med boken Upp till kamp i Båtskärsnäs (1969) introducerade han den deltagande observationsmetoden i svensk samhällsforskning. Med avhandlingen Förortsliv (1974) införde han nutidsstudiet i den historiskt orienterade folklivsforskningen. Därmed fick även storstadsforskning en plats i svensk etnologi. Boken Svensk mentalitet (1989), översatt till flera språk och rankad som bästsäljare i USA, blev i sitt slag den första undersökningen av svensk kultur, en vidareutveckling av 1950-talets amerikanska culture and personality-studier. Boken Arv och miljö ansluter sig, liksom Dauns tidigare bok Det allmänmänskliga och det kulturbundna (1999), till Carl von Linnés syn på människan som väsentligen en del av naturen en kulturskapande naturvarelse.