De särpräglade materialen fett och filt har en helt domi­nerande roll i en lång rad av Joseph Beuys (19211986) mest betydande verk. Detta gäller såväl i enstaka konstverk som i installationer och aktioner från 1960-talets början och ända fram till konstnärens död. Essän behandlar Beuys mångbottnade användning av dessa material och syftar dessutom till att problematisera och kritisera konstforskningens och konstkritikens reception och tolkningar av detta. Konstverken prövas i studien i relation till Beuys skiftande erfarenheter av Förintelsen. Som en existentiell och starkt riktningsgivande resonansbotten i studien används Theodor W. Adornos ofrånkomliga fråga om poesi och konst är möjliga efter Auschwitz, eller, som han senare skrev, om man över huvud taget kan fortsätta att leva efter det som där skedde. Ann-Charlotte Weimarck är docent och sedan många år lärare och forskare i Konst­historia och visuella studier vid Lunds universitet.