När en teknologi blir tillräckligt avancerad går den inte skilja från magi, konstaterade science fiction-författaren Arthur C. Clarke en gång med ett litet leende i mungipan, i det som kallas Clarkes tredje lag. Och när man tar del av det som skrivs om AI – artificiell intelligens – är det onekligen lätt att börja tänka på magi. Svart magi inte minst, som när det gäller den rekryteringsrobot hos Amazon som på egen hand lärde sig att konsekvent välja bort kvinnor eller de apokalyptiska farhågorna om att maskinerna ska ta över kontrollen och göra människor överflödiga.

"AIQ. Hur artificiell intelligens fungerar" är emellertid ingen apokalyptisk bok och tillskriver heller inte AI några magiska förmågor. Data­vetarna Nick Polson och James Scott vill begripliggöra och avmystifiera AI och berätta en annan historia än den som brukar berättas. "AIQ" är förstås en bok om teknologi – men i lika hög grad en bok om idéer och människorna och problemen bakom idéerna. För även om AI är något nytt i vår historia bygger det på framsteg inom matematik och statistik under tidigare århundraden. Somliga av författarnas exempel kan verkligen överraska – vem hade kunnat tro att försöken att komma tillrätta med sextonhundratalets varierande myntkvalitet eller artonhundratalets undermåliga sjukvårdsstatistik skulle kunna skapa förutsättningar för dagens sofistikerade algoritmer?

Men Polson och Scott är bra på att reda ut snåriga samband och verkar dessutom ha haft roligt när de skrev, det senare skadar ju inte. Därtill har de ett föredömligt folkbildningsmål: att läsaren ska förstå ”vad AI är, varifrån det kom, hur det fungerar och varför det betyder något i ditt liv.”

Nick Polson är professor i ekonometri och statistik vid Chicago Booth School of Business och forskar om djupinlärning och maskinintelligens.James Scott är biträdande professor i statistik vid University of Texas i Austin och har som statistiker och datavetare verkat som konsult åt företag inom en mängd branscher.