I det svenska samhället möts många kulturer, ideologier, religioner och värderingar. Mångfalden har blivit vanlig, enhetligheten sällsynt. Men hur mycket mångfald tål vi och hur mycket en(ig)het? Mot den bakgrunden har Sten M Philipson skrivit sin bok.

Det här är en länge saknad bok, en kristen religionsteologi som arbetar med frågan: Hur kan man sjunga sin sång till Jesus med hängivenhet utan att tala illa om andra -- utan att känna sig tvungen att nedvärdera andra religioner?

Philipson skriver som kristen, för kristna och om kristen tro -- och går tillrätta med den arrogans som den kristna kyrkan stundom uttrycker i sitt möte med andra religioner. Han vädjar om öppen dialog, men slår också fast att det visst inte är så att var och en blir salig på sin fason.

Kyrkan måste lära sig av nya erfarenheter, också sådana som finns utanför kyrkan. Förändring är nödvändig, men förändring utan att förlora det som gör kyrkan unik. Men inte bara kyrkan, utan hela samhället har ansvar för att söka värderingar man kan mötas kring och som duger att bygga en värld på -- en värld med rum för alla.

- En kristen religonsteologis radikala utmaning är att skapa ett själens klimat där man får bli rörd och till och med ibland kan få känna "helig avundsjuka" inför vad en annan religion äger. Det är inte mitt, men det är vackert. Det säger något väsentligt om Gud och verkligheten. Sådana tankar och känslor sänker inte volttalet i min hängivenhet till Kristus. De bara värmer hjärtat. Den Evige kan ju inte fångas i ett snålt nollsummespel.
Krister Stendahl i förordet