Astrid Lindgrens sagor gav Arne Reberg hopp när han som fosterbarn flyttades runt i olika hem. När vuxenvärlden svek var det Mio, min Mio och andra Lindgren-sagor som återgav honom tron på godheten och kraften att möta det allra svåraste.
     Som vuxen lärde Arne känna den person som betytt så mycket. Deras vänskap varade i fyrtio år. Mer och mer kom samtalen att röra andliga dimensioner, och han började förstå att hennes skenbara enkelhet rymmer ett helt universum, väl förankrat i Bibeln och suveränt sammanfattat av Emils mamma, köksfilosof i Katthult: "Katekesen har sin tid och ostkakan sin tid."
     Minnen från Arnes barndom ger oväntad relief åt de finurliga samtalen om mänskligt och gudomligt i Astrid Lindgrens berättarsoffa. Gåtfullt omtumlande är deras möten med en "Guds dåre" på ett ölcafé i Stockholm.
     Arne Rebergs andliga genomlysning av Astrid Lindgrens värld är en gripande, dråplig och kunskapsrik berättelse och samtidigt ett annorlunda porträtt av Sveriges mest älskade sagoberättare.


"Bach brukar kallas den femte evangelisten. Må jag begabbas, bespottas, rullas i tjära och fjäder, men där vill jag sätta Astrid Lindgren istället."