Hedda är inte Prästgudinnan längre. Kanelbulleboken har tagit slut. Carro i den nya klassen har blivit en av hennes bästa vänner och sin gamla bästis Elin, 40 mil bort, har hon faktiskt kvar.
     Det är då det händer: Milla, som spelar fotboll precis som Hedda, råkar ut för något hemskt. Och Hedda, som bara vill vara en bra kompis, vet inte vad hon ska göra. Hur kan man hjälpa en som aldrig säger ett pip? Som bara är sur och ointresserad av allting? Som faktiskt inte anstränger sig ett dugg för att vara kompis tillbaka?
     Och så är det detta med Tobias för så heter han, han med den gula jackan. Han är jättesöt, och Hedda är jättekär, men ärligt talat vet hon aldrig vad de ska prata om när de ses. Kan man verkligen vara tillsammans då?
     Kritikerrosade manustävlingsvinnaren Prästgudinnan ... och han i den gula jackan har fått en fristående fortsättning, full av igenkänning, fniss, vänskap och frågor som de flesta 1012-åringar funderar på.

Sagt om Prästgudinnan ... och han i den gula jackan:
     "... med stor träffsäkerhet skildrar Hofverberg ett barns tillvaro när allt vänds upp och ned. Det handlar om sorg att lämna den gamla tryggheten med bästa kompisen och en rolig klass, rädslan inför det nya, oro att inte få några kompisar och så skammen över att ha en pappa som är präst. För vem vill vara kompis med nå´n som har en pappa som jobbar i kyrkan? Man kan, även som vuxen, känna igen mycket från den perioden i barndomen. Kompistrycket, viljan att vara till lags och samtidigt stå på egna ben. Hög igenkänningsfaktor."
     Svenska Journalen