Denna antologi innehåller bidrag från anhöriga, vårdtagare och personal. Boken har tillkommit efter ett skrivupprop i föreningen Liv i Sveriges regi, och ger en bred bild, från positivt till negativt, av den svenska äldreomsorgen i dag. Den kör av röster från äldreomsorgen som kommer till tals i den här boken sjunger i många tonarter och i såväl dur som moll. Som helhet är innehållet berörande, ibland upplyftande, ibland upprörande; emellanåt underhållande men ofta sorgligt. Närheten till döden gör sig påmind i många av texterna. Döttrar berättar om sina mödrar, undersköterskor berättar om sina omsorgstagare och ibland om sina arbetskamrater. En lillasyster sörjer sin storasyster som glider in i demensens grumliga värld, en brorsdotter gläds åt att hennes farbror fortfarande kan bestämma över sin vardag med hemtjänstens hjälp. En dotter är lättad över att modern till sist fick plats på ett äldreboende där hon sågs som en individ och fick möjlighet att skämta och sjunga på sitt modersmål med en landsmaninna i personalen. En annan dotter sörjer och förbannar de kränkningar som mamman utsattes för på ett annat äldreboende. Några av rösterna tillhör de äldre själva. Så skriver Marta Szebehely, professor i socialt arbete i sina kommentarer till antologin Alltid någon annan som väntar. Röster från äldreomsorgen. Äldreomsorg bör betraktas som en mänsklig rättighet. Ingen ska behöva oroa sig för vare sin egen eller sina närståendes ålderdom.