Den svenska nationalberättelsen handlar om sagolandet som höjde sig ur fattigdom, armod och svält för att industrialiseras, moderniseras och skapa en samhällsmodell som väckte beundran och respekt i resten av världen. Självbilden har lagt grunden till ett gott självförtroende men dålig självkänsla. Det manifesteras dels i en stolthet över vad vi åstadkommit, dels ett påtagligt ointresse för omvärlden och för andras kunskaper. Ett land som tror sig vara arketypen för ett lyckat samhälle har inget att lära av andra. För Sveriges del är utvandring något som anses tillhöra historien. Vårt moderna välstånd blir än mer betydelsefullt i relief till det fattig-Sverige som föranledde den stora emigrationen kring förra sekelskiftet. Men de moderna migrationsmönstren gör att Sverige varje år har stora rörelser av både in- och utvandrare. Utvandrare har emellertid inte längre någon plats i berättelsen om Sverige, med några få undantag. De är i princip osynliga i det svenska samhällssamtalet. I boken ges en belysning av hur den svenska nationella identiteten vuxit fram och formats, och hur Sverige ses genom svenska ögon på distans. Genom samtal med ett antal av dem som valt att emigrera i modern tid ges möjlighet till djupare reflektion och perspektiv på det svenska samhället.