föreliggande essäsamling – egentligen en provkarta över livshållningar – kommer enskilda mer eller mindre skandalösa lycksökare till tals: Nietzsche, Rimbaud, Ekelund, Fogelklou och andra. Alla ställer de också i någon mening sin sak på intet. De är inga dekadenta gourmet-andar och ingår inte i några offentliga, skådespelsartade, självbekräftande kulturcenakel. De syftar ytterst till konstens befrielse – det är konstens förverkligande i vardagslivet; konstverkskonstens förvandling till levnads­konst. Ordet är i deras fall handling: det självförhärjande ordet: det levda ordet.