Gunnar Ekelöf och Gunnel Bergström var ett par under några år i början av 1930-­talet, då Ekelöf ännu inte debuterat som författare men började profilera sig som modernist. ­Relationen var komplicerad, fylld av ­slitningar och missförstånd. Under dessa år skrev Ekelöf en stor mängd brev till ­Bergström. De är en klenod i den tidiga svenska modernismens känslohistoria, där vardagslivet vävs samman med Ekelöfs ­personliga och litterära utveckling – liksom den sociala katastrofen när han förlorade sin förmögenhet. I centrum finns en kärlekshistoria som i efterhand ter sig undergångsdömd, men som samtidigt präglas av hopp, ömhet och omsorg.