Halleljuaflickorna är en roman om svensk hbtqi--historia, där struktur och aktör sätts i rörelse i vindlande texter om kärlek, sex, författande, Frälsningsarmén, universitetsliv, och om den neuro-atypiska hjärnans många likheter med en popcornmaskin. Det handlar om begär, kön och klass. Det är en påhittad och biografisk berättelse, genomblåst av digressionens vindar, om en anti-hjältinna, men också om sanna hjältinnor, i samtid och historia. Genom romansviten introduceras short story -secquence som format i svensk litteratur.

I Hallelujaflickorna skrivs den speak bitterness-prosa fram, som benämndes i Hallgrens förra bok, den prisade diktsamlingen Ensamhetsträning med Majken Johansson (2021), vilken handlar om att, ur minoritetsperspektiv, formulera historien. Att skriva ut sin förbittring och att tala tillbaka.

När mina föräldrar åkt ifrån Biskops-Arnö, och jag är säker på att de inte kan se mig i backspegeln, sätter jag mig på ryggstödet till en bänk, och tänder en cigarett ur det lilla paketet vita Prince jag köpt på vägen upp, då jag sagt att jag skulle handla tuggummi. Tittar på farmors vita gummistövlar, röker, och en skön känsla sprider sig. Bilen är redan långt borta. Tänder en cig till. Den kommer inte tillbaka. Livet kan börja, kom och händ!