Alaska år 1925. Difterivaccinet finns hundra mil bort. Om det inte når fram till folket i Nome i tid kommer de att dö. I isens grepp bygger på en sann händelse. En difteriepidemi bryter ut i Nome, Alaska i janu-ari 1925. Närmaste vaccinförråd finns hundra mil bort. Situationen måste lösas snabbt. En hel stad hotas av undergång om inte smittan begränsas. Men under vinterhalvåret ligger Nome, USA:s nordligaste stad, helt isolerad. Hamnarna är frusna. Vägarna bär inte. Flygplanen fryser sönder i kylan. Enda hoppet står till hundspann. En stafett av hundekipage sätts upp för att klara sträckan på hundra mil i snöstorm och 50-gradig kyla. Färden går i mörkret över omärkta leder utan träd eller annan vegetation som landmärke. Skulle någon av förarna eller hundspannen råka ut för en olycka är allt förlorat. Ingen kommer att passera på månader. Och det är bråttom. Det blir en människans och hundarnas kamp mot naturen. Ska vaccinet hinna fram i tid? Slädfärden till Nome har blivit till en lika klassisk händelse som vårt Vasalopp. Varje år hålls en hundspannstävling i åminnelse av den dramatiska undsättningen. Gay Salisbury, förläggare och Laney Salisbury, journalist är kusiner. Det här är deras första bok.