Åke Edwardson är tillbaka med en ny roman om Erik Winter, den näst sista av tio. En berättelse om fem män, som alla på olika sätt står inför döden. Och som kommer att förenas av döden.
Nästan död man. Det närmar sig slutet ...

En gangster får sin nya bil rejält skadad av en smitare. Han ser det nu som sin livsuppgift att spåra upp smitaren. Men egentligen har han inte tid med det här – en tung grej är på gång.

En författare hyr ett hus på en stilla återvändsgata för att få ro att komma igång med sin nya bok, efter en uppslitande skilsmässa. Men några dagar efter inflyttandet störs friden av grannen, som spelar fruktansvärt hög musik. Vår författare bestämmer sig för att prata med grannen. Det är något han kommer att få ångra.

En frireligiös politiker, med fru och tre barn, försöker leva som han lär, men det är mycket svårt leva upp till allt under Gud. Han tillbringar dagarna som kommunalråd och kvällarna som pastor i en församling. En dag hittas han i sängen med en död man vid sin sida.

En till synes alldeles vanlig medborgare ställs inför ett ovanligt val: begå mord, eller dö själv. Vår medborgare vet att han knappast klarar sig undan även om han lyckas begå detta oerhörda brott. Och vad är det som säger att han slipper undan med ett enda mord?

En kriminalkommissarie börjar arbeta sig igenom ännu en regnig höst i Göteborg medan han funderar över meningen med livet. Eller snarare: hur man ger livet mening. Han får ett telefonsamtal som sätter igång en serie händelser.

Vår kommissarie lider av återkommande svår huvudvärk, men han vägrar undersöka orsaken till den. Det är ett misstag. Han är på väg att förlora sin familj. Han verkar inte märka det.
Vad har dessa män gemensamt? Bland annat en flicka som en gång försvann. Och att de alla – på olika sätt – står inför döden. Och döden kommer – på olika sätt – att förena dem.
Men det är bara halva berättelsen. Nästan bara början.