Lars Lundkvists dikter är ofta korta, hans poesi ofta karg, skenbart enkel. ans motivvärld, om man nu kan tala om en sådan i anslutning till en snart livslång poesigärning, har rört sig från det samiska, in i folkhemmet och ut i världen. Han har kallats schaman, magiker och lyrisk modernist. Högt jämställs med lågt, litet med stort, mjukt med rått. Oväntade detaljer vaskas fram ur vanligheten och vanligheter ur det oväntade. I hans texter ligger många tider inskjutna. Fattigsverige på modernitetens rand, med glesbygd, tunnbrödsbak och myrar med pors, men också hågkomster från sulfatfabriker och meditationer över klassisk musik. Lars Lundkvists dikter talar om förflutenhet, men de innehåller också en varnande fråga: Har vi i vårt framtidsraseri glömt att förvånas i vardagen? Lars Lundkvist, född 1928 och uppvuxen i Umeå, debuterade 1950 med diktsamlingen Offertrumma, inspirerad av samiska trollformler. Han har sedan dess publicerat över 20 böcker och belönats med flera priser, bl.a. Sveriges Radios Lyrikpris 1981, Gerard Bonniers lyrikpris 1992, Samfundet De Nios vinterpris 1994, Svenska akademiens Bellmanpris 1995 och Sten Hagliden-priset 1998. Lars Lundkvist är sedan 2004 hedersdoktor vid Umeå universitet.