Jan Olof Olsson, mer känd som Jolo, var en av de stora svenska journalisterna under 1900-talet. Med träffsäkra reportage och en påfallande skärpa var han en förarglig iakttagare. Inte därför att han nödvändigtvis väckte förargelse utan för att hans observans på den lilla, avslöjande detaljen, hans förmåga att lägga märke till sådant som inte var avsett att uppmärksammas, emellanåt bör ha föranlett kommentaren "det var då förargligt!" I Göran Leths studie, som han påbörjade 1985, möter vi m"för det första undersöka sambandet mellan form och innehåll ... för det andra undersöka sambandet mellan liv och verk i Jolos journalistik och författarskap. Han framstår för mig nu som en väsentligt mer komplex journalist och författare än vad jag tidigare föreställde mig. Om Jolo själv hade fått läsa det jag har skrivit, tänker jag, att han nog skulle ha upplevt en del som smickrande och annat som mindre smickrande. För egen del hoppas jag att resultatet har blivit nyanserat, en blandning av skuggor och dagrar som gör honom desto mänskligare. ur författarens inledning