Czeslaw Milosz var länge känd för omvärlden som politisk exilförfattare. Men när han tilldelades Nobelpriset 1980 var det också för sin lyrik, där man i motiveringen kan läsa att han »med kompromisslös klarsyn tolkar människans utsatthet i en värld av starka konflikter».

Och poesin var kärnan, hans ögonsten. I den samling som nu utkommer har Anders Bodegård och Leonard Neuger samlat de bästa dikterna i Milosz omfattade produktion.

Förord av Agneta Pleijel.

Czeslaw Milosz (19112004) föddes i Litauen och växte upp i Polen. Han tillbringade krigsåren i det ockuperade Warszawa. Efter kriget blev Milosz diplomat. Bosatt i Paris utgav han en rad prosaverk, bland andra Själar i fångenskap, den självbiografiska romanen Issadalen och essäsamlingen Mitt Europa.