I de fyra essäerna gör Stig Ramel nedslag i vitt skilda ämnen. De handlar om det skånska slottet Löberöd och dess bibliotek som var ett kulturcentrum på 1800-talet med Peter Wieselgren som bibliotekarie, om en japansk professor som blev ett Dreyfusfall, om attentatet mot Hitler och om Berlin som huvudstad. De tre resorna är ofta cykelturer, exempelvis i den småländska trakt där författaren tillbringade sin barndoms somrar och där han ser hur både bygd och natur förändrats. Sina årliga vandringar runt sjön Tärnan vid midsommartid ser han som årsringar på det egna livsträdet, "som växt, stått stilla och nu närmar sig det obönhörliga slutet. Jag tänker på att min tid är utmätt". Efter sin tid som VD på Nobelstiftelsen blev Stig Ramel (19272006) författare. Han fick välförtjänta framgångar med sin självbiografi Pojken i dörren och de stora biografierna över Gustaf Mauritz Armfelt och Göran Magnus Sprengtporten. Han älskade att skriva, att utforska och formulera. Post scriptum blev hans sista bok.