Sent och motvilligt blev Gösta Bohman politiker. När han valdes till moderat partiledare 1970 var han nära sextio år. Alltid kontroversiell framställdes han som en smått reaktionär, hetlevrad reservkapten och kritstrecksrandig handelskammardirektör. Bohman tog över ett parti i djup kris. På tio år hade det förlorat hälften av sitt väljarstöd och gått från att vara största borgerliga riksdagsparti till det minsta. Inre strider rasade. Vid hans avgång som partiledare drygt tio dramatiska år senare var Moderaterna åter störst på den borgerliga sidan. Han hade samlat partiet bakom en moderat grundsyn, som förenade konservatism och liberalism. Ledstjärnan var att skapa oberoende och valfrihet för den enskilda människan. Gösta Bohman var med om att bryta vad som framstod som ett socialdemokratiskt maktmonopol. Han var ekonomiminister i två borgerliga koalitionsregeringar. Men ställd inför krav på att överge viktiga vallöften tvekade han inte att lämna maktens boningar. Som alla människor blandade Bohman förtjänster och fel. Initierat skildras här hur han, efter att i flera sammanhang visat sig inte klara av att vara andreman, utvecklades till en framgångsrik försteman. När det därtill stod klart att det under kritstreckskostymen faktiskt fanns en storrutig flanellskjorta och slidkniv vid bältet, blev Gösta dessutom - till sin egen och andras förvåning - folkkär.