I väntan på avrättningen sitter Pascual Duarte år 1937 i fängelset och skriver ned berättelsen om sitt liv som en botgöring, en vädjan om förståelse och andra till varning. Det är som om hans liv har varit förbannat av ödet från hans första dag. Från sin fattiga barndom i den lilla spanska avkroken har han bara minnen av våld och olyckor. Allt han senare företog sig i livet slog fel, det han älskade mest, sina barn, tog döden som små. Hatet tog överhanden och drev honom till mord. Till slut mördade han också modern, för att hon förgiftat hans liv, för att hon fött honom till världen.
Översättning Alfred Åkerlund Översättning: Alfred Åkerlund.