Den viktorianska romanen omtalas ofta med hånfulla tonfall. Det fanns visserligen under drottning Victorias tid många restriktioner när det gäller nämnandet av sexuella ting, men det betyder inte att författarna var pryda eller inskränkta. Den romankonst som nu föds är ett barn av den franska revolutionen. Frankrikes roll som estetisk överhöghet hade försvunnit. Engelsmännen stimulerades att bejaka sin egen gamla tradition, den som i århundraden präglats av naturkänsla, humor, verklighetssinne och burlesk fantasi. Shakespeare kunde ses som en fadersgestalt. Vad som nu kom att dominera var en ny form av folklighet. Turen hade kommit till de helt obemärkta, drängarna, pigorna, kuskarna, hittebarnen och andra bakgrundsfigurer, nu ofta upphöjda till tragiska gestalter. I denna essäbok strövar Ruth Halldén omkring i en brokig och bråkig 1800-talsvärld, dominerad av sådana som Walter Scott, Charles Dickens, William Thackeray, systrarna Brontë och George Eliot. Hon drar också fram en rad författare som i vårt land mer eller mindre har hamnat i skymundan, som Charles Lamb, Elizabeth Gaskell, Thomas Hardy, Samuel Butler och George Gissing.