Jag medger att jag aldrig märkte något ovanligt med Charles Strickland i början av vår bekantskap!, säger berättaren i inledningen. Det var när Strickland var börsmäklare i London och levde ett välbärgat borgerligt liv med fru och två barn. Men en dag bryter han upp, lämnar allt och far till Paris för att måla. han vet inte om han någonsin kan bli en konstnär, men han måste försöka inget annat betyder något. Han drivs av sin lidelse som gör honom hänsynslös mot både sig själv och andra.
Strickland blir berömd men inte förrän efter sin död på Tahiti, dit han kom av en tillfällighet och stannade. I Paris hade han levt i armod. På Tahiti är livet lättare tillsammans med den unga infödda Ata långt från bebyggelsen, och han har funnit sina motiv och målar, målar.
Berättaren, som liksom alla andra inte insåg konstnärens genialitet, är fascinerad av hans personlighet och livsöde. Att söka utröna hans hemlighet är fängslande som en detektivhistoria.
W. Somerset Maugham hade Paul Gauguin i tankarna när han skrev Månen och silverslanten som utkom 1919.
Nyöversättning av Jan Wahlén.