Den elfte boken med Arne Anka sedan starten 1983, och denna gång är det som en dagbok från landet Svitjod (en gammal benämning på Sverige). Arne skär rakt igenom det svenska samhället med en tårtspade i ena handen och en öl i den andra. Troget klängandes på bardisken analyserar han den svenska aktuella debatten, om att skjuta upp saker till imorgon och om alkohol.
Hur är man medmänniska i en värld fylld av idioter? Det och mycket annat frågar sig Arne i vissa anteckningar, sidor som utgör de bakre i hans dagbok. Vi har också rotat i hans soptunnor och funnit betraktelser han helst velat glömma eller inte kännas vid. Ty medan gamla farhågor redan avfärdats eller blivit en etablerad del av vardagen, verkar nya skuggor och symboler hopa sig vid horisonten. Eller, är de så nya?
Han lyckas få ur sig en hel rad klassiska punchlines samtidigt som han klämmer ur sig sanningar som: "Artiklar om popmusik skrivs av folk som inte kan skriva, som intervjuar folk som inte kan prata, för folk som inte kan läsa".
Annars handlar det om avlyssning mellan USA och EU, FRA, PK-maffian, Kim Jong-Un som den ende feta i Nordkorea, Woody Allen, Jimmie Åkesson, Samerna, Machiavelli, Jesus och existentialismen.