Upplysningen skiljde politiken från religionen i Europa. Religiositet började beskrivas negativt som ett resultat av maktutövning, vidskepelse och psykisk ohälsa. Långt in på 1900-talet förutspådde forskare att religion skulle försvinna helt i takt med att utbildningsnivån höjdes och levnadsstandarden förbättrades. Men religionen försvann inte. Den levde vidare och finns ännu kvar som en naturlig del i miljontals människors vardag samtidigt som det religiösa utbudet ökat markant genom invandring. Nu står västvärldens demokratiska system inför ett dilemma. Västerländska demokratier har grundats på en princip om att skilja politik och religion åt. Men samtidigt bygger demokrati på att människor frivilligt organiserar sig och med stöd av yttrandefriheten framför sitt budskap. Det innebär en outtalad invit till religiösa grupper att organisera sig för att värna sina intressen. Dessutom kan religiösa samfund inte hindras från att engagera sig i samhället vilket lätt kan uppfattas som politiskt engagemang. Är sammanblandningen mellan religion och politik oundviklig i praktiken? Frågan har skapat en ny konfliktyta mellan ateistiska och religiösa förespråkare. I den konflikten saknas ofta förståelse för den stora variation av religiösa uttryck som finns i samhället. Denna samling essäer problematiserar relationen mellan religion och politik. Men den lyfter också fram den allt vanligare vardagslivsreligiositeten och dess olika nyanser. Eli Göndör är filosofie doktor i religionshistoria med inriktning mot islamologi och mellanösternkännare. Han disputerade vid Lunds Universitet på sin avhandling Muslimska kvinnor i Israel: religionens roll i vardagslivets förflyttningar. Han kom 2009 ut med antologin Sionism tillsammans med Patrik Öhberg och 2012 med boken Jag har mina känslor och mitt förstånd muslimska kvinnor i Israel.