Martin Luther anses ofta vara en person med tydliga uppfattningar om den kristna kyrkans centrala läror. Betydligt mindre vikt har lagts vid det faktum att Luther under sin tid som munk hade vant sig vid en bönetradition som förenar kristna bekännare i alla tider och där Bibelns egna texter får ligga till grund för en bön som är allmängiltig och personlig på samma gång. De texter som Luther särskilt lyfte fram var sådana som redan i fornkyrkan hade använts i undervisning av olika slag. Denna bönbok utgår därför från de tio buden, Trosbekännelsen och Herrens bön. Det sätt på vilket Luther lyckas göra Guds bud till grund för bön är ingalunda något unikt, men det framgår med ovanligt stor tydlighet hur uppfyllelsen av Guds bud är ett centrum, som hela hans teologiska tänkande kan sättas i en nära relation till. Vi får här också ett konkret exempel på hur Martin Luther själv bad utifrån givna texter, som han tillämpade på sin personliga situation. Läran om Kristi rättfärdighet omsätts därför i ett stort antal formuleringar som visar prov på 1500-talets vardagsliv. Samtidigt ger Luther perspektiv som går att tillämpa i alla tider och som därför är ständigt aktuella.