Den här romanen berättar till en början om familjen Krensler som flyttar in i stadens vattentorn under tiden efter finska fortsättningskriget. Familjen består av John och Irene med sina två barn, Wim och Pam. Faderns alkoholproblem och moderns tystlåtenhet skapar en spänd stämning som till slut spränger familjen. Barnen växer upp i en oskyddad miljö och tvingas snabbt klara sig på egen hand. Forna grannar från tiden i vattentornet håller liv i minnena av barndomshemmet för Pam. Hon besöker vattentornet flera gånger och upplever förutom allt lyxigt och modernt i det nya vattentornet även skräcken för att vattencisternen ska spricka, vilket redan börjat ske. Grannarna oroar sig knappast, och Pam anar det värsta. De boende tvingas efter att katastrofen skett utrymma sina lägenheter och ta in på hotell. Pam har då redan återvänt till Stockholm. Pams mognad leder långt senare till insikten att livet sköter sig självt, ingen satsning är längre nödvändig. Det är till slut inte barndomen som avgör hur tillvaron gestaltar sig. Det är lite lättare.