Två år efter att Pragvåren kommit och gått söker sig en ung man till Tjeckoslovakien, av både för honom och hans omgivning något oklara skäl. För att med egna ögon se den normalisering, det vill säga anpassning till den sovjetiska ordningen, som följt på Sovjetunionens invasion? Eller helt enkelt för att Prag erbjuder ett gömställe, en existentiell paus, är en plats som ingen känner eller egentligen brydde sig om? I Richard Swartz Prag på sjuttiotalet är det ont om det mesta utom öl. Där kan man lämna in en rock på kemtvätt och få tillbaka den utan foder och utan att någon kan förklara hur det har gått till. Där blir man bjuden på middag med ostrongaffel prydligt framdukad, men utan ostron. Och där går det att muta sig till nästan vadsomhelst, inklusive ett körkort. Det är en stad där tiden inte spelar någon roll. Det är Kafkas, Haseks och Hrabals stad, overklig, ofrivilligt komisk och drabbad av historia. Richard Swartz skriver om träffsäkert och med humor om vardagsliv i en stad, som en gång var en centraleuropeisk pärla, men som efter kriget förvandlades till ett förfallet museum i en öststat.

Ostron i Prag är inte bara en ovärderlig tidsskildring, den är också en retrospektiv självbiografi om en ung man som söker kärlek och mening i en stad som kan erbjuda varken det ena eller det andra.  

Richard Swartz är författare och mångårig medarbetare i både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter, och har belönats med både Gerard Bonniers essäpris och Jolopriset. Han har fått stor uppmärksamhet för sina böcker Room service, Ett hus i Istrien och Vita lögner