FÖRSTA BOKEN I NATTAVAARA-SERIEN tar oss något decennium fram i tiden till ett Sverige som plågas av epidemier och klimatförändringar. Ett Sverige som helt enkelt har slutat att fungera. Den lilla orten Nattavaara i Norrbotten har blivit symbolen för hopp där är somrarna svalare och man kan arbeta sig till ett medborgarskap i Nordmark, en självutnämnd republik med Kiruna som huvudstad.  

Romanen inleds med två katastrofer på individnivå. Sextonåringen Erik hittar sina föräl­drar döda, och måste snart kämpa för att han och lillasystern So­fia ska få behålla sin plats i byn. De slängs dock ut ur gemenskapen och måste ta sig till Kiruna för att överklaga byrådets beslut.  

Samtidigt blir fyrtiotreåriga Marja, tidigare personalchef i hemtjänsten, tillfångatagen av ett kringresande gäng som plundrar ensligt belägna hus och gårdar. Hon accepterar sitt öde för att ha en chans att överleva, men har som mål att återförenas med sin man Mårten.  

Nu tvingas de ut på en resa genom ett härjat och livsfarligt landskap där kampen för överlevnad tävlar med det eviga mänskliga behovet av gemenskap och värme.