När Harald hårfager hade blivit kung över hela Norge cirka 890 hade redan nordbor slagit sig ner på öar och näs i västerhavet, och kung Harald satte Ragnvald jarl i Möre att vara jarl över öriket. Hans efterkommande bodde på Orkney (Orknöarna) och skulle styra det i 300 år.

Orknöjarlarnas saga skildrar jarlarnas liv och företag från Shetland i norr till Caithness, Skottlands nordligaste näs, i söder. Den för oss vida omkring i den kända världen, främst till Norge och Svithiod (Sverige), till Wales och England, till Frankland, Gårdarike (Ryssland) och Miklagård (Bysans).

Den följer örikets utveckling från primitiv hedendom till medeltida kristen kultur och den speglar tidens livsstil, seder och tankesätt.

Människorna framträder i helfigur med sina handlingar och ord utan att berättaren säger mycket om det, en berättarkonst som bygger på lång muntlig tradition.

Sagans stoff är unikt i den fornisländska litteraturen, ändå har den blivit minst känd bland de stora sagorna. Det var en islänning som skrev, och sagan visar den isländska berättarkonsten som fullt utvecklad redan vid ingången av 1200-talet, då de stora ättesagorna skapades.

Ingegerd Fries har bott på Island och talar isländska. Hon har studerat klassiska språk och nordiska språk och är filosofie hedersdoktor.