Kan man någonsin hävda att man känner en annan människa? Knappast. För ett barn är föräldrarna en självklarhet, som man väl tror sig känna, tills man som vuxen blir klar över i hur hög grad föräldrabilden präglas av det egna jaget. För barnet blir en objektiv bild av föräldrarna en omöjlighet. I den här lilla skriften har vi tre syskon, Ingwar, Per Gunnar och Margareta, försökt att ge var och en sin bild av vår mamma Signe. Tyvärr saknas den fjärde i syskonskaran, vår avhållne bror Sven Olov, som gick bort redan 1995. Förhoppningsvis skall ändå de tre skildringarna komplettera varandra och ge en något rikare bild av den människa, som vi känner som vår Mamma.