»Bodil Malmsten ställer skisskonsten i precisionens tjänst. Bloggandet övergår omärkligt i avancerad essäistik och sårbart blottande av allmänmänsklig svaghet.« |  Aase Berg, Dagens Nyheter

»Det är oefterhärmlig läsning, rolig och egensinnig, aldrig nostalgisk.« | Ingalill Mosander, Aftonbladet

»Man mår så bra av att läsa Bodil Malmsten, även när hon deppar som mest. Hennes språk lyser upp allt mörker och ger hopp.« | Kenneth Gysing, Femina

»Bodil Malmsten utför sitt uppdrag med nerskruvad minimalistisk skärpa. Här finns inte ett överflödigt kommatecken.« | Maria Küchen, Sydsvenskan 

Det börjar med en fransk värmebölja och slutar på en vårbalkong i södra Stockholm. Under åtta år tecknar en av Sveriges mest betydande författare ned sitt liv. Eller ett av sina liv. Fragmenten blir en svanesång till friheten och skrivkonsten. Men också en klagan - ur det lilla livet, mellan korta ögonblicksbilder och till synes skissartade meningar, växer det stora allvaret.
Åren då Bodil Malmsten lever i självvald exil är också åren då välfärden styckas upp, då vård och skola säljs ut till risk­kapitalister och det politiskt bruna åter väcks till liv. Väl hemma igen är hon en främling i sitt eget land.
Loggböckerna 2005-2013 samlar de fem loggböckerna koncentrerade till textform. Bodil Malmsten hade vid sin död redan påbörjat arbetet med denna nya utgåva, där texterna skulle få stå för sig själva och samtidigt framträda som en ny helhet. Loggböckerna växte genom åren till att bli hennes största och rikaste projekt. Ett livsverk som kommer att överleva oss alla.

»Jag måste utfärda en allvarlig varning: Bodil Malmstens loggböcker är kraftigt beroendeframkallande!« | Crister Enander, Gefle Dagblad

»Bodil Malmsten är en författare i ständig exil som skriver skarpsinniga dagböcker om stort och smått och låter sig eldas av sin vrede utan att förfalla till ironi.« | Karin Widegård, Göteborgs-Posten

»Bodil Malmsten är fortsatt skarp och frank och riktar sin kritiska blick mot sociala orättvisor såväl som bostadsrättsföreningslivets inneboende absurditet, och hon gör det med den sedvanliga, patenterade malmstenska bravur som har gett henne en så stor och entusiastisk publik.« | Josefin Holmström, Svenska Dagbladet