Reportaget är reporterns berättelse om verkligheten. Det innebär ett dubbelt anspråk; reportaget ska vara dokumentärt till innehållet men samtidigt berättande, narrativt, till formen. På så vis rör det sig i ett gränsland mellan nyhetsjournalistik, som meddelar fakta i en informerande stil, och skönlitterärt berättande, som har en narrativ form men ett fiktivt innehåll. Reportaget och den realistiska romanen har gemensamma rötter. Men där romanen måste nöja sig med att gestalta sannolika människors upplevelser på sannolika platser vid sannolika tidpunkter skapar reportaget representationer av specifika ögonblick i specifika människors liv. Via narrativa konstruktioner kan reportern erbjuda läsaren att känna med och känna för dem som reportaget levandegör. Frågan är hur det går till. På vilka sätt kan den skrivande journalisten omvandla sitt professionella engagemang till ett narrativt engagemang som riktar läsarens uppmärksamhet bort från textens reporter och mot textens människor och ämne? Det här är den första avhandling som systematiskt kartlägger reportagegenren med hjälp av narratologiska verktyg. Detta är en doktorsavhandling i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet 2021