Gestapo etablerade tidigt ett nätverk av agenter framför allt i den tysk- och fransktalande delen av Schweiz. Judar och regimkritiker samt militanta motståndare till Tredje Riket hade flyttat till det neutrala Schweiz för att kunna känna sig trygga. Framförallt skulle agenterna spåra öppet militanta motståndare till Tredje Riket och i hemlighet likvidera dem. Agenterna skulle spåra upp alla judar, Hitlerkritiker och andra misshagliga personer och bevaka dem.

Man inriktade sig framför allt på att avslöja celler till femtekolonner. Femtekolonnare var personer som samarbetade mot Tredje Rikets intressen. Sådana grupperingar skulle kvävas i sin linda. Allt gick emellertid inte rätt till inom de egna leden i Schweiz. Det hade kommit till kännedom för Gestapohögkvarteret på Niederkirchnerstrasse i Berlin att det fanns gestapoagenter som levde ett sorglöst och lättjefullt liv i Schweiz, vissa till och med i sus och dus.

Gestapoledningen bestämde sig för så kallade ”undercover-agents”, infiltratörer som skulle spåra upp alla ”Vaterlandsverräter” inom de egna leden och skjuta dem som ”skabbiga hundar”. Men allt fick ske i största hemlighet, inget fick komma i dagen.

Gestapoledningen skadar sig själv när man utnämner docenten i rasbiologi Reinhardt von Waldner och Fausto Garzanti, italiensk doktor i rasbiologi, till undercover-agents. Reinhardt ser en unik chans att hoppa av och ta sin tillflykt hos sin syster Anneliese, tandläkare med höga ideal, som bor i den södra italiensktalande delen i Schweiz. I Ticino är han långt från händelsernas centrum. Det går säkert bra att skicka fejkade rapporter till Nieder­kirchnerstrasse. Men både han och Fausto dras snart ner i en strömvirvel av dramatiska händelser. Hur kan han och Fausto oskadliggöra farliga agenter utan att besudla sina händer med deras blod?