I juli 2007 reser Johanna Wallin till Palestina för att arbeta som internationell observatör vid de militära vägspärrar som Israel byggt inne på Västbanken. De motsättningar hon får bevittna och ockupationsstyrkornas förnedrande behandling av den palestinska befolkningen gör ett outplånligt intryck på henne. När uppdraget tar slut bestämmer hon sig för att stanna kvar. Med tiden växer hon allt närmare människorna i den lilla staden. Hon får ta del av deras vardag, och upplever förhoppningar, ilska och vanmakt i skuggan av den israeliska ockupationen.
I denna personligt hållna reportagebok berättar Johanna Wallin om en av vår tids stora tragedier, men det är också en historia om sökandet efter hennes judiske pappa som försvann spårlöst när hon var barn.

"Wallins förmåga att beskriva vardaglig maktutövning är beundransvärd: inte bara ockupationens koloniala, utan även de palestinska männens och den palestinska nationalismens."
Per Wirtén, Sydsvenskan

"Den berör för dess smärtsamma närvaro. Sällan har jag läst så berörande, men ändå reportagemässiga, texter om förnedringen vid vägspärrar, checkpoints, jordvallar, förbjudna vägar och murar som förlamar människors vardag."
Birger Schlaug, schlaug.se