Stockholms blodbad ägde rum den i november 1520, på Stortorget i Stockholm. Kung Kristian II beordrade avrättning av några biskopar, många adelsmän, och en hel del högre borgare, sammanlagt ett åttiotal personer. Främst anhängare till Sten Sture d.y. men även andra drabbades. Händelsen i sig var över på några dagar, desto längre tid hade historien bakom händelserna utspelat sig. Danskarna hade länge eftertraktat den svenska kronan. Den danske kungen Kristian II kämpade mot riksföreståndaren Sten Sture d.y. som avled efter slaget vid Bogesund i januari 1520. Sten Sture hade en stark motståndare även i biskop Gustaf Trolle. När Sten Sture d.y. hade dött fortsatte hans hustru Kristina Nilsdotter Gyllenstierna kampen. Hon stod emot Kristian II länge och höll Stockholm som ett fäste tills han till slut besegrade henne. Kristina Gyllenstierna och hennes vänner lovades total förlåtelse och hon skulle få behålla alla sina gårdar osv. Det löftet höll inte så många dagar: Kristian blev krönt till svensk kung. En galge restes på Stortorget i Stockholm och i slutet av festligheterna, som varade i tre dagar, kom ärkebiskop Gustaf Trolle fram till kungen och läste upp en anklagelseskrift om hur Sturarna och deras anhängare begått kätteri (genom att skada och fängsla bl.a. honom och f.d. ärkebiskopen Jakob Ulfsson).Portarna till festen låstes utifrån. Flera av festdeltagarna tillfångatogs och avrättningarna började. Genom blodbadet gjorde Kristian II sig av med flera presumtiva motståndare. Men han fick trots allt inte behålla makten ändå. En son till en av de avrättade var Gustav Eriksson (Vasa) och han störtade omsider kungen. Historien är trots allt inte glasklar. Skuldfrågan har diskuterats genom århundraden. Var Sturarna kättare? Var det Gustaf Trolle som ville bli av med fiender och fick kungen som medhjälpare. Eller tvärtom? Det påstås ibland att Kristian II var en svag och obeslutsam person, var det kanske hans danska rådgivare som låg bakom blodbadet?Detta tar Ulf Sundberg upp, och han redogör för de olika åsikterna inom svensk historieforskning. Och att ingen egentligen har nått fram till ett enkelt svar.Ulf Sundberg är civilekonom med ett aktivt historieintresse. Han har tidigare gett ut Svenska freder och stillestånd 1249-1814 och Svenska krig 1521-1814 på annat förlag samt Kungliga släktband (2004) hos Historiska Media.